Gustaf Erikson

Redare

Fullständigt namn: Erikson Gustaf Adolf Mauritz

Gustaf Erikson, redare från Åland. Växte upp i Lemland på Åland då den åländska bondeseglationen var som störst, med en far som var både lantbrukare och redare. Då Gustaf själv blivit vuxen hade dock detta förändrats och den åländska sjöfarten hade kommersialiserats, flyttats till Mariehamn och gick enbart på långa trader. Gustaf gick till sjöss som tioåring och arbetade inom sjöfart hela sitt liv. Efter flera år som sjökapten på djupvattenseglare startade han sin egen rederiverksamhet 1913, då han köpte sitt första egna fartyg, en holländsk bark vid namn TJERIMAI. Under de kommande årtiondena satsade Gustaf Erikson på att köpa in begagnade segelfartyg med järn- eller stålskrov, främst fyrmastade barkar, och sätta in dem på långa trader, så som frakt av saltpeter från Sydamerika till Europa och spannmål från Australien till Europa. Gustaf Erikson anses vara den sista stora redaren för långtgående segelfartyg och han satsade på segelfartyg under 1920- och 1930-talen, då de flesta andra redare ansåg att segelfartygens tid var helt förbi. Gustaf Eriksons verksamhet kom från efter första världkriget att också innefatta några ångfartyg, ett fåtal motorfartyg och ägandet av ett varv i Nystad. Gustafs rederiverksamhet var framgångsrik, trots att villkoren hårdnade under 1930-talet och antalet trader för hans segelfartyg blev färre och färre. En stor anledning till framgången var den internationella publicitet som flera av hans segelfartyg fick då de varje år (under perioden 1921-1939) tävlade om vem som kunde segla från Australien tillbaka till Europa på snabbast tid (de så kallade Grain Races). Hans stora fartygsflotta inkluderade kända namn så som HERZOGIN CECILIE, LAWHILL, MOSHULU, VIKING, PAMIR, PASSAT och L'AVENIR. Eriksons flotta led svårt under andra världskriget, bland annat då flera fartyg beslagtogs eller förliste. Försöken att återuppliva verksamheten med segelfartygen och Grain races efter kriget misslyckades. Verksamheten satsades från och med nu helt på ång- och motorfartyg. Efter Gustafs bortgång 1947 övertogs hela verksamheten av sonen Edgar Erikson och dottern Eva Hohenthal. Den drevs inom familjen i många år men såldes 2006 till utomstående investerare.