Akvarellmålning
CITO, 1881, segelångfartyg
Kategori
Fartyg
CITO, 1881, segelångfartyg
Datering
ca 1890
Material och teknik
papper, akvarell
Märkning
Signatur: osign
Dimensioner
Grundmått 42,50 x 64,50 cm
Rammått 48,50 x 70,50 cm
Inventarienummer
SMG14170
Utställd
Inte utställd på museet
Beskrivning
Gouache på papper, ca 1890.
Ett mycket traditionellt fartygsporträtt, utfört under 1890-talet. Här avbildas ett modernt ångfartyg. I aktern ses unionsflaggan och toppmasten Rederi AB Eratos flagg. Målningen är mycket enkel och standardiserad i sitt utförande och är ett beställningsuppdrag, troligen till kaptenen ombord.
Föreställer ångfartyget CITO från Göteborg som byggdes i Rostock, Tyskland 1881. Fartyget hette förut LUSITANIA. Från 1890 var hon hemmahörande i Göteborg men förliste 1897.
FARTYGSPORTRÄTT – KAPTENSTAVLOR
Marinmåleriet slog igenom i Europa under början av 1800-talet. Det kan sägas vara en typ av landskapsmåleri där havet och skyarna är det viktiga och där fartyg och landremsor bara användes som staffage.
Ur denna typ av måleri uppstod en ny genre – fartygsporträtten – där fartyget blev det centrala i bilden. Det var ofta segelkunniga personer med konstnärliga anlag som producerade denna typ av målningar. De var bosatta i hamnstäder där de på beställning avporträtterade fartyg som låg i hamn.
Det var viktigt för beställaren att fartyget avbildades exakt och med många detaljer. Landskapet kom i andra hand och hos vissa fartygsmålare fanns redan färdigmålade fonder där fartyget placerades in. Materialet var ofta akvarell eller gouache på papper, vilket torkade fortare än t ex olja, och var billigare.
Fartygsmålare hade ofta en stor produktion och det skulle gå fort att måla. Tavlan skulle vara klar då fartyget avseglade. Den konstnärliga friheten var liten.
Ibland anges namnet på beställaren av tavlan, i de flesta fall fartygets kapten. Därför kallas målningarna ofta för kaptenstavlor.
Det finns också fartygsmålningar målade av sjömän, verksamma ombord eller avmönstrade. I t ex sjökaptensutbildningen ingick länge teckningslära. Då man inte arbetade kunde skapandet utvecklades till en hobby och var man skicklig kunde man få beställningar från andra kamrater ombord.
Den största mängden fartygsporträtt målades under 1800-talet, före kamerans och färgfotografiets genombrott. I första hand beställdes de för att fylla ett syfte som dokumentation. Likheten med landsbygdens ”gåramålningar” är tydlig.



