Oljemålning

1870 - 1876

segelduk, olja

Grundmått 27,00 x 46,00 cm Rammått 31,00 x 51,00 cm

SMG14576

Olja på segelduk. Konstnär okänd. Målningen är troligen utförd mellan 1870-1876, sannolikt av någon teckningskunnig sjöman som arbetat ombord. Proportionerna stämmer inte och havet är inte naturtroget men däremot finns många detaljer på fartygen återgivna med stor noggrannhet. Målaren har förutom segelfartyget också skildrat ett möte med ett norskt ångfartyg. Kanske kan man läsa ut mer ur målningen än bara två fartyg som möts? Möte mellan segel och ånga – det gamla och det nya? Och förhållandet mellan det ”stora” Sverige i union med Norge. Kanske en norsk sjöman ombord med hemlängtan har gjort målningen? Lägg märke till de norska färgerna i textbandet nederst i målningen. Här står det ”Framförd av Frans William Boberg 1872…” Signalflaggorna är en fantasiprodukt och stämmer inte med de signalbokstäver som fartyget hade i verkligheten. Det mötande ångfartyget har namnet CARL målat på sidan. Byggdes 1869 på Kustens varv i Göteborg och ägdes av Kjellberg och söner i Göteborg fram till 1891 då hon såldes till Norge. En modell av fartyget hänger som votivskepp i Masthuggskyrkan i närheten av Sjöfartsmuseet. FARTYGSPORTRÄTT – KAPTENSTAVLOR Marinmåleriet slog igenom i Europa under början av 1800-talet. Det kan sägas vara en typ av landskapsmåleri där havet och skyarna är det viktiga och där fartyg och landremsor bara användes som staffage. Ur denna typ av måleri uppstod en ny genre – fartygsporträtten – där fartyget blev det centrala i bilden. Det var ofta segelkunniga personer med konstnärliga anlag som producerade denna typ av målningar. De var bosatta i hamnstäder där de på beställning avporträtterade fartyg som låg i hamn. Det var viktigt för beställaren att fartyget avbildades exakt och med många detaljer. Landskapet kom i andra hand och hos vissa fartygsmålare fanns redan färdigmålade fonder där fartyget placerades in. Materialet var ofta akvarell eller gouache på papper, vilket torkade fortare än t ex olja, och var billigare. Fartygsmålare hade ofta en stor produktion och det skulle gå fort att måla. Tavlan skulle vara klar då fartyget avseglade. Den konstnärliga friheten var liten. Ibland anges namnet på beställaren av tavlan, i de flesta fall fartygets kapten. Därför kallas målningarna ofta för kaptenstavlor. Det finns också fartygsmålningar målade av sjömän, verksamma ombord eller avmönstrade. I t ex sjökaptensutbildningen ingick länge teckningslära. Då man inte arbetade kunde skapandet utvecklades till en hobby och var man skicklig kunde man få beställningar från andra kamrater ombord. Den största mängden fartygsporträtt målades under 1800-talet, före kamerans och färgfotografiets genombrott. I första hand beställdes de för att fylla ett syfte som dokumentation. Likheten med landsbygdens ”gåramålningar” är tydlig.