Emigrantportfölj

mitten av 1800-talet

textil, Öglevävd

Längd 30,00 cm Höjd 27,00 cm

SMG20896

Emigrantportfölj (Nattsäck) sydd av flerfärgad ögleväv i ylle på linnebotten. Under den stora emigrationen från Sverige 1859-1910 utvandrade ca 1,2 miljoner människor, därav 950 000 till Nordamerika. Hit hade emigrationen startat på allvar efter inbördeskriget 1865 då en snabb förändring från jordbruksland till industriell stormakt startade. Göteborg var den stad från vilken man lämnade Sverige. Emigrationen var beroende av de bättre förbindelserna inom Sverige och över Atlanten. Västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg var färdigbyggd 1862. två år senare fullbordades den södra stambanan mellan Falköping-Malmö. I anslutning till dessa uppfördes på flera håll privata anslutningsbanor. Resorna över Atlanten hade också revolutionerats. Från segelfartyg avsedda för varutransporter med passagerare för att ”fylla ut” och en restid på 30-90 dagar, till ångdrivna fartyg. Drivkraften att lämna missväxt, fattigdom, politisk ofrihet och militärtjänstgöring kunde uppstå då resandet blev praktiskt möjligt. I första hand var det de som var unga och ogifta som utvandrade. De utgör sjuttio procent av alla som utvandrade. För den som sökte framtiden i Amerika var det på flera sätt en fördel att vara ensam och ogift. Förutom att själva utvandringsbeslutet var lättare att ta ensam, var det i det nya landet en fördel att under den första osäkra och rörliga tiden på den nya arbetsmarknaden inte ha flera munnar att mätta och en familj att ta hand om. Ensamutvandrare och ogifta av bägge könen i åldersgrupperna 15-30 år dominerar därför stort. Störst bland antalet emigranter är de unga ogifta kvinnorna. Orsaken till detta anses vara den omfattande stadsinflyttningen av pigor från den omkringliggande landsbygden till städerna, vilket sedan lett till utvandring. Alla de hundratusentals emigranter som lämnat Sverige från mitten av 1800-talet hade rest över Atlanten med utländska rederier. När Svenska Amerika Linien startade 1915 hade idén om en sådan därför funnits länge. Förutom möjligheten att tjäna pengar på trafiken ansågs det viktigt med en svensk amerikalinje för att skapa en närmare kontakt mellan Sverige och de utvandrade svenskarna. Med den nya direktlinjen blev den tidigare besvärliga resan över Atlanten, som ofta gick via engelska hamnar, enklare. På SAL-båtarna var skillnaden mellan första och tredje klass stor, men den billigaste biljetten innebar ändå en många gånger bekvämare resa än den på 1800-talets emigrantfaryg. Första världskriget satte punkt för den egentliga massemigrationen, som trots starka svängningar haft en dalande tendens sedan 1893. Under det krisladdade 1920-talet ökade dock utvandringsstalen återigen under en period.