Sektionsbyggnad på Götaverken, fören monteras

sannolikt 1940 - talet

papper, fotografi

Grundmått 22,80 x 16,50 cm

SMGF8044

Bilden visar ett nitat fartyg, troligtvis 1940-tal, men illustrerar en byggmetod som kom att utvecklas ytterligare då svetsen infördes. Svetsningen var en språngbräda när det gällde att göra den svårrationaliserade plåthanteringen mera ’fabriksmässig’, den öppnade vägen för sektionsbyggeriet. Sektionsbyggnad innebar att sammanfogningen av skrovet delades upp i flera, parallella produktionskedjor. Istället för att som tidigare steg för steg resa spanten och sedan var för sig foga plåtar och profiler till dessa på bädden, delades skrovet upp i sektioner, som färsigställdes oberoende av varandra på marken eller inne i verkstäder, och därefter snabbt lyftes upp och fogades samman på bädden. Metoden mångdubblade möjligheterna att standardisera tillverkningen. Arbetet kunde utföras under mer konstanta yttre betingelser, delvis i skydd mot väderleken, med bättre utrymme till förfogande och i fördelaktiga arbetsvinklar och ställningar. Såväl materialflöde som arbetskontroll kunde effektiviseras. Arbetskostnaden kunde reduceras. I övergången från nitning till svetsning är det också tydligt hur en ny och effektivare metod samtidigt kan betraktas som en övergång från en typ av hälsorisker till en annan. När svetsen tog över efter nithammaren blev arbetsplatserna något tystare. Men det uppstod andra problem. Svetsångorna var farliga att andas in och svetsblänk kunde skada ögonen.